04/08/2026
Dagboksanteckning 31 juli – "Nästan fast för gott"
Jag lämnade Färjas Brygga med tron att brukarna äntligen hade koll på läget.
Vilken idiot jag är.
Vi rullade till Salusand där de glatt visade upp den bokade platsen.
Problemet?
Den enda riktigt fina platsen såg ut som en blandning mellan gräsmatta och myrmark.
Jag kunde nästan höra marken viska:
"Kom igen... bara lite till... jag håller dig för alltid."
Till och med brukarna insåg att det här kunde sluta med bärgningsbil, skam och ett Facebookinlägg i stil med: "Någon som har en traktor?"
Så för första gången på länge använde de den utrustning som sällan får arbeta – omdömet.
Pengarna tillbaka.
Ny destination.
Ava Havscamping.
Där parkerades jag, mattor rullades ut, stolar vecklades upp och hela cirkusen byggdes upp med den vanliga övertygelsen om att universum äntligen hade gett dem rätt.
Universum svarade genom att öppna samtliga kranar.
Regnet vräkte ner.
Mattor in.
Stolar in.
Bord in.
Brukare in.
Allt in.
Jag hann knappt förstå vad som hänt innan uteplatsen var borta igen. Det måste vara någon sorts svenskt rekord i "upp med camping – ner med camping".
Framåt kvällen gav regnet upp. Brukarna kunde laga middag ute och avslutade sedan kvällen där de tydligen trivs allra bäst – inne hos mig med snacks, TV och den där märkliga känslan av att allt blev bra ändå.
Och vet ni...
Det är ändå lite gulligt.
De jagar den perfekta campingplatsen genom halva Sverige, bokar om, ångrar sig, flyttar vidare, riskerar att köra fast och blir jagade av regn.....bara för att till slt inse att den bästa kvällen ändå spenderas inne hos mig.
Det tog bara drygt 120 mil för dem att komma fram till den slutsatsen.
